Splittrad
Ja jag börjar tänka mkt på att börja jobba om två månader, det känns så konstigt men samtidigt skönt. Skulle eg dit idag och prata om hösten, men jag kunde inte somna igår och Ängla vaknade 5 och somnade inte om förens 6 och Thyra gick upp hal 7, så jag bara orkade inte. Chefen verkade störa sig lite på det och då blev jag sådär, tänk om hon tror att jag kommer hålla på såhär i höst...? Var nämligen tvungen att ställa in förra veckan också.
Men jag åker dit imorgon oavsett känner jag...
Försöker även komma på hur jag vill ha det, hur länge ska jag jobba, pengar eller tid med barnen? Vad har vi råd med? Orkar man jobba heltid och vara med barnen? Klart om man måste... Herregud ensamstående fixar ju det, men det känns bara så konstigt, kommer ju längta ihjäl mig efter barnen... Kanske ska se om jag kan hitta något närmre, jag vet inte...
Jag har lite ångest samtidigt som jag längtar...
Aja...
