Linnéa Hård-Petersén

Ja jag känner mig så konstig. Igår höll jag på att bli galen när jag försökt få Ängla att sova efter 40 min gav jag upp och jag kände mig så frustrerad för att jag ville vara för mig själv bara en liten liten stund. Hade även tänkt se CSI men det går ju inte när Ängla ser på... Till slut blev jag så arg så arg och jag vet inte varför, jag var så himla trött och jag tror inte Ängla förstod varför jag var arg och jag var så dum mot henne och sa åt henne att hon skulle sova själv för att mamma vill vara ifred och hon var så ledsen. Och sen när jag sa att jag skulle sova med henne så ville hon inte sova. Allt var bara ett jävla kaos i skallen och så kommer Matte hem och jag bara skriker åt honom att jag vill bo själv! Jag var helt galen. Men till slut fick jag Ängla att komma och lägga sig hos mig och jag fick så dåligt samvete så jag höll om henne så hårt i min famn och ville inte släppa taget. Och så somnade vi. KL 8 hör jag hur Thyra sjunger inne hos sig, jag hade sovit i 10timmar och ändå känner jag mig så trött.

Jag blev lite stressad för Ängla sov och hon ska ju vara på dagis kl 9. Men jag lovade mig själv att inte stressa, för barnens skull. Och det gick riktigt bra vi fick en mysig frukost tillsammans och inget bråk alls om kläder idag och det var så skönt. Känner fortfarande ett behov av att få vara själv ett tag, fast kanske inte bo själv jag vill inte flytta, men kanske bara vara barn och man fri en vecka och vara helt själv inte med någon annan. Men det går ju inte eftersom Matte måste jobba och jag kan ju inte bara lämna allt... Känner mig så splittrad.
Matte hade redan åkt när vi vakna imorse så jag ringde honom och sa att jag älskar honom och att jag inte alls vill bo själv, men vara för mig själv ett tag. Han förstog det, han är helt fenomenal och jag beundrar honom som står ut med mig... Jag tror bara att jag är lite less på att gå hemma, det känns som det ända man gör är, byta blöjor, laga mat, städa, torka golvet efter Thyra när hon ätit gröt eller något annat kladdigt, sen gå till parken för 70 elfte gången och så börjar allt om igen och igen och igen. Jag försäker hitta på saker att göra men hela tiden ska det anpassas till barnen och jag vet inte. Jag älskar verkligen mina barn och det känner jag och jag ångrar ingenting, men det är så mkt nu så jag vill bara krypa upp i soffan äta mig fet och bara glo på tv, själv utan att någon stör mig...

Men ja... Det kanske börjar bli tjatigt det här, men jag känner mig som en urusel morsa som känner såhär... Tröttheten borde ju försvinna nu när barnen sover så bra, men det känns som att det inte står rätt till i min kropp, nu har jag börjat blöda igen efter bara 2 veckor? Så jävla konstigt...!

IDag tänkte jag bara vara hemma och göra ingenting, det blir väl parken eller nåt efter dagis vi får se...

Ha det!

Puss